Posts in category: Ardre

Augusti 2009 får undertecknad, Elisabet Harring, frågan om jag skulle kunna sätta upp någon pjäs av David Ahlqvist. 2010 skulle det bli 110 år sedan han föddes, och i Föreningen Ljugarn och Ardre hembygdsförening tyckte man att det vore trevligt om det kunde uppmärksammas. Varför inte? Lena Lingvall kontaktades och efter tips och full support från Davids dotter, Lena Axelsson, bestämde vi oss för att sätta upp Anton Segerbergs syndafall, en novell som vid ett tillfälle spelats som radioteater på Gotlands radio. Vi skrev om novellen till manus, och jagade skådespelare. För att finasiera det hela sökte vi, och fick pengar från: DBW, Gotlands hembygdsförbund, Garde pastorat, Ragnar och Lydia Nilssons stiftelse, sammanlagt 22 000 kronor. Given plats att spela på var Ardre bygdegård. Ett fantastiskt samarbete inleddes med Bygdegårdsföreningen och senare bygdegårdskommittén i Sockenföreningen. De modiga personer som vågade sig på att vara med och spela var Erland Pettersson, Sibba Cederlund, Christer Niklasson, Göte Tingström, Jan-Peter Tingström och Eddie Bladh. Fideli Pettersson hade hand om ljus m.m. Per Björklund var också med på ett hörn. Innan dess hade vi byggt kulisser, fixat scenografi, rekvisita, kläder, ljus m.m. Och det blev succé, vi spelade på sommaren och hösten 2010 och våren 2011. Flera i ensemblen ville fortsätta med teater, och efter lite detektivarbete fick jag tag på manuset till Nattrocken, ett stencilerat exemplar som fanns på biblioteket, skrev om det och vi skred till verket. Våren, sommaren och hösten 2012 spelade vi Nattrocken, nu med Erland Pettersson, Sibba Cederlund, Christer Niklasson, Fideli Pettersson, Niklas Gustafsson, Mikael Nyman ( som spelade Kirre Vippman/Rosita), samt Simon Nilsson, ljud. Till den sista föreställningen bjöd vi in boende inom äldreomsorgen, några äldre från närområdet och Hemse PRO, på en gratisföreställning, vilket uppskattades. Vi letade vidare bland David Ahlqvists alster och hittade novellerna Hälsobrunnen , Väntrummet och Ardrevår. Lena Lingvall skrev manus och vi kallade pjäsen Hälsobrunnen. Våren och hösten 2014 spelade vi Hälsobrunnen. Ensemblen bestod nu av Erland Pettersson, Sibba Cederlund, Fideli Pettersson, Christer Niklasson, Totte Harring, Mikael Nyman och Simon Nilsson, som också skötte ljuset. Även här drog vi fulla hus. Inspirerade av David skrev Lena Lingvall och jag eget manus, Hamntrubbel. Vi gjorde gedigen research över allt som hänt på Gotland och i Sverige på 50-talet, och manuset föll i god jord hos ensemblen. Den gick av stapeln våren och hösten 2017. Nya i gruppen var Kristina Dahlbom (skådespel) och Magnus Levedahl (ljus/ljud), ”gamlingar”: Erland, Fideli, Totte, Christer och Mikael. Vår publik var trogen och kom i skaror för att se Hamntrubbel, en del kanske för att de trodde att det skulle handla om det konstant pågående ”hamntrubblet” på Ljugarn….. Med blodad tand fortsatte vi på utsatt spår….och skrev Mair trubbel….på ett sätt en fortsättning, men med annat innehåll. Ensemblen var intakt, så med lite kortare förberedelsetid, skred vi till verket och i maj 2019 spelade vi nio föreställningar och ja, det blev succé och utsålt även denna gång. Publiken har kommit från Fårö i norr, Sundre i söder, och tänka sig ända från Stan (Visby) i väster och många från bygden här omkring. 54 föreställningar har det blivit, några tusen personer har sett oss, och en del pengar till Sockenföreningen. Ett vinnande koncept har varit att spela föreställningarna i en akt om drygt en timme, därefter bjuda på kaffe med dopp, som ingått i priset. Många har stannat kvar och vi har haft fantastiskt härliga möten med publiken, som gärna berättat om sina erfarenheter om teater förr, möten med David Ahlqvist, igenkännande av innehållet m.m. En trogen skara har kommit tillbaka år efter år. Föreställningarna har spelats på gutamål. Ibland har det uppstått diskussioner om uttal eller vilket ord som ska användas, då är det alltid den skådespelare som har repliken som avgör. Jo, vi har en ”stockholmare” med i ensemblen som lite motvikt….. Värt att notera är att Gutamålsgillet har uppmuntrat och stöttat oss, bl. a genom att annonsera i programmen de tre senaste föreställningarna. Vi har varit noga med att kläder, scenografi, rekvisita och musik ska vara tidstypiskt. Vi har letat i våra förråd, på loppis, hos släkt och vänner och vi är evigt tacksamma till alla som ställt upp och hjälpt oss på vägen. Tack! Tack till alla i sockenföreningen som hjälpt till. Det är svårt att nämna namn, för risken är att man glömmer någon, men jag vill i alla fall särskilt tacka Arne Nilsson för allt fixande och trixande med el och kontakter, Rose-Marie och Ove Andersson för hjälp med bokningar(på och av), uppvärmning m.m. Ja, naturligtvis alla ni andra i bygdegårskommittén och ni som hjälpt till med fikat! Tack! Jan-Peter Tingström, du som har en fot med i båda ”lägren”. Tack för att vi fått haft Ljugarns handel som bas för biljettförsäljning inklusive krångel med extraerbjudanden, och för att du håller i ekonomin, kaffit, stolarna och inte minst ordnar kön, när publiken kommer i väldigt god tid. Ett stort tack till Lena Axelsson, David Ahlqvists dotter, som låtit oss använda alla texter, och som trott på oss hela tiden, hejat på oss när vi skrivit själva och inte minst kommit till alla föreställningar. Tack till Dig och din familj! Är nu detta ett avslut? I alla fall en sammanfattning av tio fantastiska år av glädje, skratt, allvar, mycket arbete, energi och en underbar gemenskap. När teatern stått i centrum och varit en stor del av våra liv. Tack alla som på olika sätt varit engarerade, ni som njälpt oss med olika saker, ni som varit med en stund, och framför allt tackar jag: Christer, Erland, Fideli, Jan-Peter, Magnus, Mikael, Kristina, Lena och Totte. Januari 2020 Elisabet Harring, teaterledare och regissör

Vi är glada att kunna meddela att renoveringen av byns bastu nu är färdig! Under de senaste veckorna har vi arbetat hårt för att ge bastun ett ordentligt lyft, och resultatet är en uppfräschad och mysig plats som vi hoppas att ni alla kommer att uppskatta.

Renoveringen har inneburit nya lavar, ommålade väggar och ett helt nytt aggregat som ger både bättre värme och en energieffektivare drift. Vi har också uppdaterat omklädningsrummet med nya bänkar och krokar för att göra vistelsen så bekväm som möjligt.

Stort tack till alla som har bidragit, både med tid, material och engagemang. Utan er hade detta inte varit möjligt!

Bastun är nu öppen som vanligt enligt de ordinarie tiderna, och vi ser fram emot att välkomna er.

Vi ses i värmen!

Ardrekistan är ett för Sverige unikt, mycket vackert och välbevarat monument av sandsten från tiden för övergången till kristendomen omkring år 1100. Dess blandning av hedniska motiv, runinskriftens kors och kristna bön samt dess troliga placering inne i Ardres första kyrka som ett minnesmärke över kvinnan Ailikn, ger en detaljerad inblick i Gotlands kristnande.
Ailikn (’alltid god’) kan ha varit en av initiativtagarna till byggandet av Ardres första kyrka.

Ardrekistan är, trots olikheter i form och utförande, en gotländsk motsvarighet till de tidigkristna gravmonument som finns på fastlandet, särskilt i Östergötland, och dateras till ca 1000-1130. Dessa kallas även för Eskilstunakistor efter den första som hittades 1912 i Eskilstuna. Eskilstunakistorna skapades med inspiration från den anglosaxiska traditionen och består av fem stycken ornerade stenhällar; två sidohällar, två gavelhällar och en lockhäll. Ardrekistan saknar lockhäll. Eskilstunakistan placerades ovanpå graven.

Kistdelarna hittades år 1900 under det dåvarande kyrkgolvet i samband med renoveringsarbete.

De två långsidorna, även kallade sidohällar, är nästan fullständigt bevarade. De är 62 cm höga och 82 cm breda.
Kortsidorna, även kallade gavelhällar, är fragmentariska. De är 72 cm höga och 50-55 cm breda. Delarnas tjocklek varierar mellan 3 och 6 cm. Samtliga bevarade delar är rikt ornerade med reliefhuggna motiv av scener i vilka människor och människoliknande gestalter agerar tillsammans med mer eller mindre naturtrogna djuravbildningar. Alla fyra hällar har runristade kantbårder. Pigmentrester av mönja avslöjar att stenkistan varit färglagd i rött i dess nedsänkta partier. Färgresterna samt frånvaron av vittring tyder på att kistan har varit placerad inne i kyrkan. 

Foten på Ardrekistans ena gavelhäll är betydligt högre än sidohällarnas fotdelar, vilket kan tyda på att att gavelhällarnas fotdelar varit nedsatta i den äldsta kyrkans jordgolv för att ge fäste åt kistan. Hålen i sidohällarnas överdelar tyder på att stänger varit monterade för att skapa nödvändig stabilitet i kistan.

Kistan är för liten för att rymma en människokropp. Kristendomen krävde jordbegravning.
En möjlig förklaring till denna diskrepans är att Ailikns släkt delvis ville behålla sina gamla begravningsriter trots att de blivit kristna. Detta innebar i så fall att Ailikn brändes och resterna lades i kistan, vilket förutsätter ett icke bevarat lock.
Frånvaron av lock antyder att Ardrekistan varit ett ”tomt” gravmonument, där Ailikn kan ha begravts under Ardrekistan.

Trots lite regn och svala vindar blev midsommarfirandet en härlig dag med många glada besökare. Midsommarstången restes med gemensamma krafter, och både stora och små deltog i dansen runt stången.

Vi vill rikta ett stort tack till alla som hjälpte till med arrangemanget och till er som kom och firade med oss. Det hembakade fikat var mycket uppskattat, och lotteriet med lokala hantverkspriser drog många deltagare – vi hoppas att ni som vann njuter av era fina vinster!

Den här dagen hade inte varit möjlig utan engagemanget från er. Tillsammans skapade vi en härlig midsommarstämning, trots att solen inte visade sig. Vi ser redan fram emot nästa år och hoppas på lika bra uppslutning då!