​

VÄRLDENS BÄSTA JOBB

​

Du trycker ju bara på en knapp? Hur kan det kosta så mycket? Frågeställningen är vanlig. Och kanske inte så konstig egentligen. Det ser ju faktiskt ut som att jag bara trycker på en knapp och sen skickar bilder. Det kan ju vem som helst göra med sin mobil nu för tiden.

​

 

När ett brudpar hör av sig till mig så kan det vara alltifrån ett kort mail på två rader till en lång utläggning om frieriet och tretton frågor (helt ärligt så älskar jag version nummer två). Ofta blir det några mail fram och tillbaka innan brudparet bestämmer sig för att ses för en fika.

 

Inne i stan ses vi på något av deras favoritcaféer, alternativt Starbucks som är de enda som har den där varma chokladen som jag skulle kunna leva för. Fikan brukar ta runt en timme och vi pratar om allt mellan himmel och jord om dem, om mig och om bröllopet och fotograferingen. Det brukar bli ett par mail till efter fikan för det är alltid någon fråga som man glömde bort bara för att man hade så trevligt.

 

Sedan kommer bokningen. Efter att jag studsat upp och ner i några minuter av lycka så börjar jag med pappersarbetet, dvs skriver fakturor och bokar upp datumet och lite sånt. Någon månad eller två innan bröllopet så bokar jag in ett möte med brudparet för att få alla detaljer om bröllopsdagen. Vi går igenom checklistan och alla önskemål och backup-planer. Oftast så är det i samband med det här mötet som vi har förlovningsfotograferingen. Det är först nu som jag trycker på den beryktade knappen.

 

Som vi tidigare konstaterat så kan ju vem som helst trycka på en knapp. Vad som fastnar på bilden kan vi dock styra och det blir olika från person till person. Jämfört med en mobiltelefon så kan jag med en systemkamera styra bilden först och främst genom att välja bland olika objektiv och inställningar. Det kräver kunskap om hur utrustningen fungerar vilket jag lärt mig genom olika kurser och från andra fotografer, samt övning, övning, övning (fråga min syster, ett tag tror jag hon levde med en bild av mig med en kamera upptryckt i hennes ansikte på näthinnan). Vi kan också styra bilden genom kompositionen. Många har ett naturligt seende för vad som bör vara vart i en bild för att göra den intressant, men det finns också kurser som skapar förståelse kring komposition, färger och former. Visste ni förresten att tredjedelsregeln visar var en människa lägger blicken först i en bild? Och att kontrastfärger både kan lyfta och sänka en bild beroende på vad man vill ha för resultat?

 

En annan sak som är väldigt viktig är hur man är med brudparet. Jag kan inte bara trycka på knappen utan det är mitt jobb att först få brudparet avslappnade och att få dem att gapskratta så de får träningsvärk i magen. Om jag står helt tyst bakom min kamera så kommer det inte att hända.

 

Efter fotograferingen så åker jag hem och laddar in alla bilderna i datorn och på mina backuper. Någon timme eller två senare så har jag sorterat igenom alla bilder för att få fram de bästa och börjar redigera. Redigering är inte samma sak som retuschering. Retuschera gör man för att ta bort finnar, jämna ut hud, ändra kroppsform, byta ögon, lägga in en häst osv osv. När man redigerar så lägger man till sin touch på varje bild. Ni kanske har sett att vissa fotografer har mörka, kontrastrika bilder med mycket mystik medan andra har ljusa pastelliga bilder (och så allt där emellan såklart). Det är inget som händer i kameran utan det sker i efterbearbetningen. Att redigera en bild kan ta allt mellan två minuter till en timme. Bilderna levereras sedan digitalt till kunden via ett galleri där de kan ladda hem dem och dela dem med sina nära och kära.

 

Nu kommer vi till bröllopsdagen. Dagen D. Jag plockar upp min assistent ungefär två timmar innan vi ska träffa brudparet. Vi åker tillsammans dit och är ofta på plats en timme i förväg och går runt och kikar på hur det ser ut och hur ljuset ligger just idag. Ungefär här börjar mitt lyckorus och det håller i sig hela bröllopsdagen. När jag och assistenten åker hemåt är det med fulla minneskort och överfulla lyckobatterier som kommer hålla oss gående i en vecka. Ofta så ramlar man i säng så fort man laddat in bilderna i datorn (och backupat) och vaknar dagen efter och är totalt bröllopsbakis (dvs att man är helt slut i kropp och knopp efter en dag i totalt fokus).

 

Efter redigering av alla bilderna är det dags att skicka iväg albumdesignen för påtitt. Det tar mellan en och tre timmar att göra en albumdesign och efter påtitten kan det hända att man måste korrigera den lite till efter brudparets önskemål. När den är godkänd och skickad för print blir det mer pappersarbete för min del med fakturering och bokföring.

 

Leveransen till brudparet och ett sista tack för att jag fick vara en del av deras dag skickas iväg och där tar mitt arbete med deras bröllopsdag slut. Jag har visserligen tryckt på en knapp, men det är inte så mycket att "bara" trycka på en knapp, det är en hel del som ligger bakom det där knapptrycket. Om man räknar ihop det lite snabbt så lägger jag ner sex till sju timmar på ett bröllop, innan jag träffar brudparet på bröllopsdagen, plus resor. Sedan är det minst lika många timmars redigering efter bröllopsdagen som jag var där och fotade (dvs om jag var på bröllopet i fem timmar så tar det mig minst fem timmar att gå igenom och redigera alla brudparets bilder). Lägg sedan till tid för albumdesign, pappersarbete och leverans.

 

Varje gång jag får fota ett bröllop så får jag den där lilla (stora) lyckokänslan i magen. Jag älskar det jag gör. Ett bröllop är så mycket mer än bara en bröllopsdag för oss fotografer. Det här är mitt jobb. Världens bästa jobb, kan tilläggas.

​

​

Läs mer: HUR VÄLJER MAN SIN BRÖLLOPSFOTOGAF?

​

Tillbaka till startsidan

​